Wes Andersons nya handlar om den snåle Henry Sugar. Kortfilmen som bygger på Roald Dahls novell är full av inspirerad berättarglädje.
Sällan har två konstnärer känts så kompatibla som Roald Dahl och Wes Anderson. Den brittiska författaren, född år 1916 av norska föräldrar, och den amerikanska auteuren från Texas delar många drag: båda har en förkärlek för ett rättframt berättande blandat med det absurt excentriska. Båda är kända för sin fyndiga humor, men de har också en mörkare ådra: den är tydligare hos Dahl – vars berättelser ofta var så morbida att det på senare år blivit tal om att censurera dem för en mer modern sensibilitet – men det syns även i de melankoliska dragen i Andersons tidigare filmer, som ”The royal Tenenbaums”.
”Den underbara historien om Henry Sugar”, Dahls novell från 1976, känns därför som ett naturligt projekt för Anderson att ta sig an (det tyckte även Dahls familj, som sparat filmrättigheterna åt Anderson, trots andra intressenter genom årens lopp). För fjorton år sedan gjorde han animerad film av Dahls ”Den fantastiska räven”, men till skillnad från både den och flera av Dahls andra kända verk, som ”Kalle och chokladfabriken” och ”Matilda”, riktar sig ”Henry Sugar” till en något äldre publik.
