Det har blivit som två läger: ”Vi såg det komma” och ”Vi såg det inte komma”. De förutseende står mot de ödmjuka. Men nu är inte läge för positionering – det finns ett viktigare jobb att göra.
Plötsligt tar berättelsen en oväntad vändning. Nalin Baksi, som bor i Stockholmsförorten Tensta sedan 43 år, beskriver hur hon upplevt skjutningar på nära håll. ”Jag tror det var typ fem skjutningar på en vecka”, berättar hon: ”Vi hade två killar som sköt under vår balkong, när vi gick ut och tittade var det som på film.” Nästa gång det sköts hängde hon tvätt, hon orkade inte gå ut och kolla.
