Horace Engdahls barndomsdröm, att bli spårvagnsförare, har blivit en essäbok som synar samtidens moralivrare i sömmarna. Expressens Victor Malm anar att det är en bok som författaren länge har velat skriva.
Horace Engdahl har skrivit sin första pojkbok. Det är i alla fall vad han vill få dig att tro. ”Spårvagnsresor med Mr Hume” börjar i den glädje som får forskaren att likna ett barn: upptäckten av det nya och oväntat omvälvande. I Engdahls fall handlar det om den nya hemstadens spårvagnar.
På bokens andra sida får vi följa honom på ett studiebesök till huvuddepån, som avslutas med att Horace Engdahl sätter sig bakom spakarna på en spårvagn. När han fått vagnen att rulla säger den vänliga guiden – en marknadschef – att de söker förare. Bara åtta veckors utbildning! Och Engdahl låter sig frestas. Han ser en pojkdröm gå i uppfyllelse och ett nytt cv ta form: författare, kritiker, översättare, medlem av Svenska Akademien och spårvagnsförare. Men förnuftet, här ett påvert beläte, bryter in.
